Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den underliga skogen

Som man ropar i skogen fÄr man svar (?).

Jag tog min remington pÄ axeln
och drog i stora skogen ut,
sen slÀppte jag mitt unga koppel,
som stormar fram med skall och tjut.

Det prasslar och det rasslar
i skogens alla mörka snÄr:
”God dag, du grĂ„a hare,
som alltjÀmt uti bukter gÄr!

God dag, du tjÀdergubbe,
hur du fÄtt dina höns i hand?
God dag, du svarta orre,
som spelar falskt ibland.

God dag, du grÀvsvinskurre,
som grÀver sjÀlv din egen grop.
God dag, du lömska kattlo,
som ger i blod ditt yngel dop!”

Vad nu? Vem höres svara
med skri sÄ gÀllt pÄ mitt god dag?
Vem var som svarte ”yxskaft”
och gÄr pÄ falska slag?

Jag ser den röda svansen,
patronen in – och bum!
Se dÀr, du kvicke Mickel!
Den gÄngen var du dum!


Dikt Den underliga skogen - August Strindberg