Digaren August Strindberg

Som man ropar i skogen får man svar (?). Jag tog min remington på axeln och drog i stora skogen […]

Du minns, vi voro kungliga amanuenser och svärmade för idealen, vi kände icke än Zola och Spencer och realismen rådde […]

Nu har jag spelt på pipa och sjungit sorgesång, men ingen velat gråta, ej dansen kom i gång. Då gick […]

Från sjukrummets kloraldoftande kuddar, mörknade av kvävda suckar och hittills ohörda hädelser; från nattduksbordet, belamrat av medikamentsflaskor, bönböcker och Heine, […]

Hans Majestät ifrån sin avantscen på Kungliga dramatiska ger tecken till en applåd. Publiken är ej sen att lyda order […]

Mätt på buller och civilisation, affischer, lögner och polisförbud, där hela livet är en imitation och talangen ersätter Gud, han […]

Ute braskar vinterkvällen, gatan ligger tyst och mörk, draget skakar kaklugnsspjällen, och av porten höres skrällen när som vinden går […]

(1869). En främling djärvt bland Er jag träder och äskar ljud med glasets klang, därför om tillgift först jag beder […]

Vid Monts-Noires, vid Monts-Noires vid Rhône: Herr Beaujolais, herr Beaujolais de Beaune, han byggt en borg vid alpens rot, som […]

När kungar skola skjuta folk, begagnas kulor och kanoner. Kanonen, som är maktens tolk, dock kostar upp till millioner. När […]