Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt VinterstÀmning

SĂ„ tyst kan det vara i julens tid,
dÄ snön ligger mjuk över frusen mark
och skiner pÄ alla taken i byn,
pÄ kyrkotorn och pÄ prÀstgÄrdspark.

Men nÀr det lackar hÀn emot kvÀll
och rutan en stund i strÄlar stÄtt
och helgmÄlsringningen stannat av
och ringaren ned ifrÄn tornet gÄtt,

dÄ spörjes det liv. Kring kyrkotorn
det flaxar och kraxar ett snacksÀllt lag:
nog har man lov att ha glad sin kvÀll,
dÄ rÀtt man haft sig en arbetsdag.

FrÄn arla i morse, dÄ snön lÄg röd,
man strÀvat för kallaste husmanskost.
Man snattat kring hus och grÀvt i snö
kring mark och by i bitande frost.

FrÄn parken det svarar med samma fröjd,
dÀr har man sitt samvete lugnt ocksÄ.
Det kraxar belÄtet i kronorna runt,
det knÀcker i grenarna dÄ och dÄ.

SÄ blir det igen sÄ juletyst.
Det vÀntas i kyrkglugg och prÀstgÄrdspark
pÄ vikande vinter, pÄ vÄr med mask
lÀngs rykande fÄror i solig mark.


Dikt VinterstÀmning - Albert Ulrik BÄÄth